Nu tänkte sig läsaren förstås att du skulle få en djupare inblick i vilka underliga sexuella fetisher jag kan tänkas ha.

Inte riktigt Det sparar jag allt på. Däremot har jag faktiskt en rad ganska oskyldiga fetisher varav de flesta inte direkt är kopplade till sex men som ändå kan få mig lite extra knäsvag eller sugen. Dessa tänkte jag att jag skulle dela med mig av.

*Blommor i  håret

Väldigt fint på tjejer tycker jag. Det känns naturligt och primitivt på något sätt. Om det är en tjej som jag känner saker för kommer jag oundvikligen drabbas av en stark lust att kyssa henne.

*Tjejer i jeans/hoodie/manliga t-shirts/keps

Tycker jag kan vara rätt hett ibland. Särskilt om tjejen har långt hår så kan det passa väldigt bra.

*Tjejer i klänning

I princip raka motsatsen till fetishen ovan, jag vet. Men det känns väldigt kvinnligt och fint. I like!

*Fotlänk

Jag vet inte varför för jag tycker inte att det finns något sexuellt med fötter och har aldrig riktigt förstått mig på människor med fotfetischer. Men jag måste erkänna att det är något av en turn-on för mig när tjejen har en sån.

*Rösten/dialekten

Kan jag fastna väldigt mycket för om jag gillar den. Kan ge mig rysningar i hela kroppen.

*Magen

Kan vara fin att titta på  

Det är också en kroppsdel jag gärna ger uppmärksamhet i sängen under färden ner mot en annan erogen zon ;-)

*Knähöga stövlar

Sexigt helt enkelt. Går lika bra utanpå jeans som med bara ben, båda funkar.

Nu mer än någonsin kanske är könsroller ständigt på tal. Det diskuteras flitigt hur män och kvinnor förväntas vara, vem som ska göra vad i ett förhållande, huruvida barn ska kläs i typiska tjej/killkläder eller leka med typiska tjej/killeksaker eller inte osv osv. Det har också skapats en större tolerans och förståelse för människor som inte identifierar sig med det egna könet.

På ett sätt tycker jag att det är bra. Vi är alla likvärdiga människor. Vi ska vara fria att leva som vi vill och som vi mår bra av. Att man är exempelvis man eller kvinna ska inte automatiskt innebära att man får vissa könsspecifika förväntningar lagda på sig och givetvis ska ingen heller förfördelas. Det är viktigt med jämlikhet och att man har lika stora möjligheter oavsett vilket kön man föds som. Och känner t ex en vuxen man eller kvinna en stark längtan och identifikation till det andra könet ska det förstås stå dem fritt att välja att leva som det.

Samtidigt kan jag också känna att det ibland går lite för långt åt det andra hållet. Att det finns en tendens att helt sudda ut könsrollerna och glömma bort att män och kvinnor är olika. För det är vi. Vi är olika på det fysiologiska planet och vi skiljer oss också när det kommer till psyke & beteende. Det betyder inte att någondera av könen är bättre. Bara att vi är olika. Särskilt när det gäller barn tror jag att vi ska vara försiktiga med att influera dem allt för mycket. Det kan skapa en osäkerhet och oförmåga att anknyta till det egna könet.

Därför ställer jag mig tveksam till den tendens som finns bland vissa föräldrar att mer eller mindre påtvinga sina barn leksaker eller kläder som är typiska för det andra könet. Jag tror att det bästa är att helt enkelt vara lyhörd inför vad barnet vill och känner för och inte lägga så stora värderingar i det. När jag var liten lekte jag med både pojk och flickleksaker. Det fanns leksaker av båda sorterna i mitt hem och jag blev varken uppmuntrad eller bortstyrd från att leka med endera utan valde själv.

En annan sak jag ser som ett problem är att det nästan har blivit något skamligt att leva i ett mer traditionellt förhållande. För det finns faktiskt människor som vill göra det. Det finns män som vill axla rollen som familjefar och knega på med att arbeta för att dra in tillräckligt med pengar och det finns kvinnor som vill axla rollen som hemmafru och jobba hårt för att allt ska fungera på hemmaplan och ta hand om barnen osv. Ska vi vara öppna och toleranta inför människors olikheter och rätt till att leva som de vill ska vi förstås även acceptera den gruppen av människor och hur de väljer att leva.

Själv befinner jag mig någonstans mellan det traditionella och det moderna. Jag är inget supermanligt macho som tuggar tobak och aldrig visar några känslor överhuvudtaget. Jag tycker inte att man som man måste vara eller göra si och så. Jag är inte rädd för att framstå som omanlig genom saker jag gör eller säger.  Jag kan vara mjuk. Samtidigt delar jag onekligen även många drag med den mer traditionella mannen. Jag är en sån person som biter ihop och kör på oavsett hur jobbigt det känns. Jag gråter otroligt sällan. Jag är van vid att vara en klippa och den som är stark. Jag är relativt händig. Jag har en del intressen som är typiska för män. Osv.

Oavsett hur man är som man eller kvinna tror jag det viktiga i förhållanden är att man kompletterar varandra. Att bådas starka sidor får komma fram och kan väga upp för det den andre är mindre bra på. Då tror jag att det blir lyckat. Sen spelar det mindre roll exakt vem som gör vad. Själv kan jag tänka mig såväl ett lite mer traditionellt förhållande som ett förhållande där man delar jämnt på alla sysslor.