Fast större delen av min skoltid inte var något att hänga i julgranen precis så händer det ändå att jag saknar den ibland. De stunder som var bra, när man släppte allt annat och bara umgicks med sina polare och hittade på en massa tokigheter. Eller de gånger man gick och sneglade i korridorerna för att se om man kunde få syn på tjejen man var förtjust i. Den gemenskapen som fanns i min klass på högstadiet och på gymnasiet - att alla var schyssta med varandra och kunde umgås fast vi sinsemellan var väldigt olika typer av människor.

Livet blir aldrig så simpelt igen som när man är barn eller tonåring och går i skolan. Man har bara ett begränsat ansvar, man hör automatiskt till ett visst sammanhang och man har om man har tur många vänner omkring sig och massvis med killar eller tjejer att stöta på. Man vet vad man ska göra och man behöver inte tänka så mycket. Livet blir betydligt knepigare när man själv ska ta ansvar för allting. Samtidigt vinner man förstås också en enorm frihet. För de som blir mobbade/utfrysta eller saknar vänner förstår jag att man bara vill att skoltiden ska vara över. Men för er som kanske inte har det så pjåkigt ändå och nyss har börjat ännu ett år i skolan - passa på och njut av tiden där. För en dag är den över och fast det kanske verkar helt sinnessjukt för er just nu kan det komma en dag när även ni saknar de åren.

Nu över till något helt annat; Jag har gått med i en bokcirkel! Jajjemen. Jag gillar ju att läsa när jag har tid över och det slog mig också att det kan vara ett bra sätt att träffa lite nytt folk. Därtill håller jag på att titta på möjligheten att engagera mig i något som har med musik att göra här i trakterna. Vi får se vad det kan bli - gå med i något hobbyband kanske eller möjligen ge gratis gitarrlektioner till folk som vill ha det. Det vore kul att kunna hjälpa andra som vill komma igång. En annan lite rolig ide jag har är att börja uppträda på tjejmiddagar - kanske gratis till en början där också. Det kunde vara ett bra sätt att få in lite vana att spela inför folk och tja vem vet, man kunde ju råka på någon trevlig tjej i samma veva! Jag är aktiv på många olika fronter som ni ser.

Den här boken ska vi läsa nu. Har faktiskt inte läst den tidigare trots att man hört så mycket om den

Sen har jag också bestämt mig för att prova en ny infallsvinkel när det kommer till dejtandet och har gått med på en ny sida. Den här är lite annorlunda gentemot vanliga dejtingsidor och riktar sig mer till folk med ett visst intresse kanske man kan säga. ;-) Fördelen är ju att får man napp vet man redan från början att man har vissa saker gemensamt. Lovar att uppdatera i bloggen hur det går med det.

Förresten så fick jag ett meddelande från G på dejtingsidan vi träffades via för några dagar sedan. Hon undrade om jag hade hittat någon än eller ja hur det gick med mitt dejtande. Väldigt väldigt suspekt känner jag. Om min radar inte helt har gått sönder så tror jag att det var mer än bara artigt intresse som drev henne till att höra av sig. Någon kanske sent omsider har insett att bra killar inte växer på träd?

Jag känner att jag allra sista tiden har kommit in i en fas där jag ifrågasätter mitt liv och vad jag vill göra med det. Det är en lustig känsla för det är ju lätt hänt att man tänker att "det här är jag och det här är vad jag vill göra". Man tror att man har utvecklats färdigt bara för att man lagt tonåren en bra bit bakom sig men så är det ju inte. Vi fortsätter hela tiden att utvecklas och förändra oss genom livet och med åren ser man på saker annorlunda.

Det jag väl egentligen mest funderar på är vad jag ska göra jobbmässigt. Å ena sidan har det sina fördelar att ha ett vanligt arbete. Man vet vad man ska göra och hur mycket tid det går åt och man vet också vilken lön man har att röra sig med. Framförallt har man en trygghet eller säkerhet om man så vill. (I den mån man nu kan känna sig trygg med alla tills vidare anställningar och företag som skär ned på personalstyrkan osv).

Samtidigt lockar det kreativa och att gå sin egen väg också väldigt mycket. Jag tror faktiskt att jag har en hygglig chans att lyckas inom musiken om jag skulle satsa stenhårt. Har bland annat en bekant inom branschen som lyssnat igenom mina demospår och som trodde att ett antal skulle kunna bli stora hits. Och bland övriga som fått lyssna har feedbacken också varit väldigt positiv. Så det känns ju som att det vore dumt att inte satsa på det, särskilt när det är något jag älskar att syssla med.

För mig har nog min tvekan och passivitet på det området främst att göra med att tanken på att ta klivet ut faktiskt är lite skrämmande. Jag har alltid värnat starkt om mitt privatliv och att kunna leva i lugn och harmoni. Jag är inte extrovert som människa utan snarare någonstans mellan normal och introvert. Att uppträda inför människor skulle vara en stor omställning. Att bli en halvkändis inom Sverige skulle vara en jättestor omställning. Att, om man hade massor med flyt, bli en riktig kändis vore en enorm omställning. Men om jag så bara blev lite halvt om halvt känd skulle det ändå vara väldigt svårt att gå från att vara en i mängden till någon som en del människor faktiskt känner igen eller kanske kommer fram till på stan och börjar prata med. Någon som i tid och otid fastnar på foton eller filmklipp.

Det kanske verkar löjligt att bekymra sig för sånt i det här stadiet. Men jag är bara realistisk. Om man lyckas och blir känd så innebär det inte bara att leva rockstjärneliv och tjäna massa pengar utan det kommer också med sina nackdelar. Det finns människor som slagit igenom och som har haft svårt att hantera det på ett bra sätt.

Ändå tror jag att förr eller senare så kommer jag ta den chansen. Jag vill kunna dela med mig av min musik till världen och jag skulle för alltid ångra om jag inte provade på det. Jag kommer inte att sluta arbeta för risken finns ju alltid att man floppar rejält och då är det ju bra att ha något att falla tillbaka på. Men skulle det gå vägen så vem vet vad som händer!

Nej tacka vet jag mindre viktiga beslut. Som t ex att jag ska ta en dusch nu och så sova strax.

Godnatt!