Jahaja då har sömnlösheten slagit till igen och då jag även har huvudvärk känner jag inte för att ligga och stirra utan skriver lite här istället. Funderade på att gå ut förut en sväng för månen lyser så fint i natt men orkade inte riktigt med det.

Det blev ett långt Buffy maraton och det slank ner en del godis och läsk. Kittlade dödsskönt i kistan ;-) Har iallafall ätit nyttigt i princip hela veckan så något gott ska man väl ha. Jag gillar verkligen blandgodis. Helt perfekt att kunna mixa choklad med surt och salt och lite annat. Kan ni föreställa er i att en del länder är blandgodis ett helt okänt koncept? Man skulle starta eget där och importera blandgodis, kan inte bli annat än en succe.

Idag när jag var i parken en stund var det ett par tonåringar som höll på och strulade med varandra. De kysstes frenetiskt och var väl inte precis buskablyga om vi säger så. Killen envisades trots upprepade tillsägelser från tjejen med att gång på gång hissa upp hennes kjol hela vägen så att rumpan och stringtrosorna blottades.Nu känner jag att jag måste påpeka att jag inte var särskilt intresserad av att se det skådespelet men då de höll på helt öppet rakt framför mig var det svårt att undgå att se det. Inte för att det störde mig på något moraliskt sätt men när man själv är ensam kan det ju kännas lite trist att se andra i full aktion.

Samtidigt är det förstås alltid fint med kärlek. Och jag vet hur det kan kännas. Även om jag nog passerat den åldern då man så obekymrat gör sånt mitt bland folk så vet jag hur det känns att knappt kunna låta bli den andra. Att vilja ta på dem, kyssa dem, dra sig undan någonstans tillsammans och bara slita av kläderna. Det är en underbar känsla! Då vet man att det verkligen finns något där. Jag hoppas jag skall få återuppleva den känslan igen. Och jag hoppas de båda tonåringarna har en lycklig framtid tillsammans. Det gäller att vårda det man har och aldrig börja ta sin partner för givet. Det är ofta där det går snett i förhållanden.

Läste en rätt intressant artikel idag också om rymden. Jag är väldigt fascinerad av den - dess storlek och oändliga antal planeter och läser gärna eller ser dokumentärer om den när jag har tid över. I vilket fall så handlade artikeln om att man sänt signaler ut i rymden i syftet att om det finns utomjordiskt liv så skulle de kunna snappa upp signalerna och få kontakt med oss. En av de där signalerna var riktade mot ett visst område med planeter som ligger 25 000 ljusår bort. Det är så oändliga avstånd i tid och rum att man häpnar. Ett enda ljusår motsvarar 9 460 800 000 00 mil. Tänk er hur långt bort 25 000 ljusår är. Men betänk också att det alltså tar 25 000 år innan signalen når planeterna. Även om det skulle finnas intelligent liv där skulle vi inte kunna få ett svar på 50 000 år (förutsatt att de inte har teknik för att skicka signaler eller t.o.m farkoster som kan resa snabbare än ljuset).

Det jag och många andra som är intresserade av rymden hoppas på är att man ska kunna ta fram ett sätt att resa snabbare än ljuset. Då kan det bli möjligt att på allvar utforska avlägsna galaxer och planeter.  Det finns redan en modell som i teorin skulle kunna fungera (även om det förstås i praktiken kan vara en helt annan sak) och man jobbar hela tiden på att driva utvecklingen vidare. I framtiden kanske Star Treks "Warp drives" blir en realitet.

Nu ska jag försöka sova om det bara är möjligt.

 

Tuula

2 augusti 2015 03:32

Inte bara jag som nattsuddar alltså.. Hoppas du kan sova.. jag kan det inte.. ensamheten är för påtaglig inatt :(

det där skådespelet du fick se, hade jag också velat se. är väl en liten äventyrare ibland.. höhö ^^

http://midnightpoison.bloggplatsen.se

Mr X

2 augusti 2015 13:29

Jag somnade till sist men vet hur du menar. Det kan bli ensamt ibland.

Haha ja för all del är väl jag också det.. men parkbänk inför mycket folk känns lite väl extremt för min smak.

 

ToBeMe

4 augusti 2015 13:58

Ursäkta om jag missuppfattat. Men drog han upp hennes kjol upprepade gånger utan hennes medgivande och du gjorde vad?

http://tobeme.bloggplatsen.se

Mr X

4 augusti 2015 14:19

Det är svårt att svara ja eller nej på den frågan. Som jag nämnde i inlägget sa hon ifrån men det var på ett skämtsamt sätt typ "Amen ge dig Nicklas folk ser ju" och så drog hon ner den igen.

Men visst, ska man vara strikt saklig så ja. Jag gjorde ingenting då jag tolkade situationen som att båda var någorlunda med på noterna då hon fortsatte att sitta i hans knä, kyssa honom och skratta. Dock hade jag givetvis agerat om det funnits tecken på att hon blev sexuellt ofredad mot sin vilja.

 

Tobeme

4 augusti 2015 21:14

Jag förstår din tolkning av situationen. Absolut. Samhället fungerar så. Jag levde 4,5 år med en man som slog och våldtog mig. Jag kan säga att jag hade agerat precis som hon. För jag var så hjärntvättad, nedtryckt och "fostrad" av denne man så jag visste att han som fästman hade "rätt" till mig. Jag visste vad som hände om jag gjorde markant motstånd för det har jag fått erfara tidigare. Men som sagt. Det är rätt åt oss. "Vi ville ju egentligen". Jag hade snarare kallat hennes beteende för ren överlevnadsinstinkt. För hon skulle gå hem med han. Och då visar man inte sitt missnöje ens ute bland folk. Man får garanterat betala om man... "är tvär". Sen är det ju dock tyvär så att hon ändå inte hade vågat ta emot din hjälp om så var fallet. för som jag sa tidigare. "han har ju rätt till henne som partner"... Hmmm... Härlig värld vi lever i :) Sen har vi ju den kategorin med de underbara tjejerna som ännu inte insett att de blir illa behandlade. Tog ungefär 3 år innan jag insåg att han gjorde något fel överhuvudtaget. Det var ju så synd om han med missbrukande föräldrar... Sen tog det ytterligare 1 år innan jag insåg att det fanns en annan verklighet än ett liv med honom. Än idag är jag rädd för att vara elak mot honom och jag tycker synd om honom till en viss del. Hmm... Och allt började med kärlek... i alla fall så trodde jag det.

http://ToBeMe.bloggplatsen.se

Mr X

4 augusti 2015 23:07

Det klart att det inte är rätt åt er. Ingen förtjänar att bli illa behandlad eller sexuellt ofredade. Och jag förstår hur du menar med att det skulle ha kunnat vara så att hon helt enkelt var rädd för att säga ifrån mer på skarpen/försöka få folks uppmärksamhet. Är också ledsen att du har varit med om något så jobbigt som du beskriver. Kan inte föreställa mig hur det var men däremot kan jag förstå att det måste ha varit fruktansvärt.

Samtidigt tar jag inte alls för omöjligt att det kan ha varit som jag uppfattade det. Det är inte ovanligt att folk retas med varandra eller pushar gränserna lite ibland utan att det behöver vara något tvång eller våld inblandat. Såväl exhibitionism som dominans/undergivenhet är dessutom rätt vanliga sexuella inslag. Och precis som du säger är det i vilket fall svårt att agera utan mer att gå på. Hade jag haft rätt i min tolkning hade jag blandat mig i saker jag inte har att göra med helt i onödan. Hade jag haft fel hade hon som du säger antagligen ändå inte tagit emot min hjälp med tanke på hur hon agerade. Jag rycker in om jag ser att någon far illa eller behöver hjälp men man kan ju tyvärr inte veta allt som försiggår bakom kulisserna alla gånger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fast större delen av min skoltid inte var något att hänga i julgranen precis så händer det ändå att jag saknar den ibland. De stunder som var bra, när man släppte allt annat och bara umgicks med sina polare och hittade på en massa tokigheter. Eller d...

Jag känner att jag allra sista tiden har kommit in i en fas där jag ifrågasätter mitt liv och vad jag vill göra med det. Det är en lustig känsla för det är ju lätt hänt att man tänker att "det här är jag och det här är vad jag vill göra". Man tror at...

I helgen har jag mest tagit det lugnt och inte gjort så mycket egentligen.Var en sväng till stranden igår lördag - blir nog en av de sista gångerna det här året gissar jag för snart sätter väl kylan in. Det var en hel del folk där när det var så varm...

Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om mitt utseende. Visst fixar jag med det ibland - och visst händer det att jag ibland kan tänka att jag skulle hellre skulle ha velat se ut på si eller så sätt gentemot hur jag faktiskt gör. Men det är ingen ...

Eller nej, det är jag ju redan. Skulle göra en grej hos läkaren idag och medan jag väl kan ha en förhållandevis lugn inställning när jag är med andra till läkare eller sjukhus så fullkomligt avskyr jag att vara där själv. Och blir stissig och orolig ...