Det här skulle ha blivit ett långt inlägg om vården i dagens Sverige. Hur gravt den missköts i stora delar av landet och hur många människor som får lida för det. Hur förbannad jag blir för att någon jag älskar så innerligt får lida. Med en anhörig som länge haft svåra problem har jag fått ta otaliga duster med läkare, sköterskor och diverse instanser för att försöka få hjälp och rätt behandling. Jag har sett vårdens allra sämsta sidor och hur man från läkares håll många gånger fullkomligt skiter i sina patienters välmåenden. Men jag orkar faktiskt inte slösa min tid just idag. Just ikväll lämnar jag vården och alla dess brister därhän. Den dagen jag skriver mer utförligt kommer det enbart vara av den anledningen att fler människor behöver få upp ögonen för hur illa vårdsituationen ser ut idag. Min ilska ventilerar jag här och nu genom att visa fingret till alla er avskum som aktivt ombesörjer att människor får må dåligt och ha ont dag efter dag efter dag. Det finns inte ett straff som är hårt nog för er. Och till er läkare som faktiskt är kompetenta och har någon slags medmänsklighet - tack för att ni finns. För finns, det gör ni, även om ni är sällsynta!

Fast det roliga får vänta till helgen. Idag har det varit en slitsam dag. Var och hjälpte en bekant som håller på att flytta, blev några timmars kånkande i den stekheta värmen. Aldrig har vatten smakat så gott som det gjorde efteråt kan jag lova. Sen blev det lite jäktigt framåt kvällskvisten då jag blev tvungen att fixa med lite pappersjobb som skulle bli klart. Nu sitter jag och vilar i soffan och ska kika lite på tv innan det blir sängdags. Funderar på att börja se om Dexter. Eller kanske titta på House. Jag har ett medicinskt intresse på sidan av och vet en hel del, det är mig folk brukar frågar om sina krämpor eller mediciner hehe.

I helgen ska jag förmodligen ut på krogen. Det blir inte av så ofta då jag egentligen inte finner så stort nöje i det, även om det förstås kan vara kul ibland i gott sällskap. Annars vet jag inte så noga vad jag ska göra. Faller andan på kanske jag fortsätter jobba med en låt som jag håller på att spela in. Det är ett ganska tidskrävande jobb då jag spelar alla instrument själv och även sköter inspelning och mixning på egen hand så det går sakta framåt men det är slutresultatet som är det viktiga och jag tror det kommer bli bra :-) Sen får man ju passa på att vara ute också när det är så fint väder.

Vad har ni läsare för intressen förresten? Ja i den mån jag nu har läsare, det är nog på sin höjd ett fåtal.

Skulle vara roligt att höra så lämna gärna en kommentar!

Ibland när man har varit i vimlet bland folk är det skönt att vara ensam en stund och bara ta det lugnt. Jag for ut en sväng till IKEA tidigare idag för att inhandla lite nytt och efter någon halvtimme i den strida strömmen av barnvagnar/griniga skrikiga ungar samt allehanda människor som bestämt sig för att just idag skulle de ha ett nytt trädgårdsbord eller en ny soffa var jag smått utmattad.

Därför bestämde jag mig för att ta en tur ut i skogen så snart jag kom hem. Plockade med ett par kalla öl, begav mig långt in i de djupa urskogarna och slog mig sedan slutligen ner vid en liten sjö. Otroligt skönt att bara sitta där i solskenet och njuta av lugnet, det är som balsam för själen och visst behövs det en paus ibland. Jag har ett otroligt komplext förhållande till städer, närmast sagt en slags hatkärlek. Jag gillar att det händer saker där. Jag tycker det kan vara skönt att bara traska ut på gatan och vara omgiven av massvis med människor på väg åt olika håll. Samtidigt tycker jag också att det kan bli hemskt enerverande ibland och saknar lugnet och naturen. Därför kan jag aldrig bestämma mig riktigt hur jag vill bo. Just nu trivs jag ändå rätt bra med att bo utanför staden.

För övrigt kan jag meddela att det inte hänt så mycket än på dejtingsidan jag lagt upp en profil på. Har småpratat lite med en person men jag tror inte det kommer bli någon dejt där då hon redan verkar halvt om halvt upptagen. En sak jag tycker är trist med dejtingsidor är att många är så otroligt inbundna när det kommer till vad för slags partner de söker. Han/hon ska se ut si och så, han/hon ska vara på det och det sättet och han/hon ska de ha de och de intressena osv osv. Var är spänningen undrar jag? En rätt stor del av hela grejen är för mig att man aldrig vet vem man kommer falla för.  Det skulle i mitt fall kunna bli en ung och akademisk storstadskvinna likväl som det skulle kunna bli en 40-årig kvinna som bor på landet och jobbar inom vården. Och allt däremellan.

Det klart att alla har vissa krav samt också idéer om vilken typ av person som passar dem bäst. Jag också förstås. Men just ytliga grejer som ålder, längd, kroppsform, etnicitet, yrke osv tycker jag är ett ganska enfaldigt sätt att sålla bort människor på. Man vet aldrig vem man kommer klicka med.

...är en stark slagparoll idag. Hänger man på Facebook (eller i mitt fall har vänner som gör det) så finns det grupper att gå med i för att visa att man gillar olika. Det pratas även om det på andra ställen på nätet. Utöver detta anordnas det också demonstrationer och andra jippon i det verkliga livet som är knutna till öppenhet och acceptans inför främst människor från andra länder.

Det är förstås väldigt bra att vara öppen inför att människor är olika och har olika bakgrunder. Alla människor är lika mycket värda oavsett deras etnicitet, sexualitet eller vad det nu rör sig om och ingen ska bli sämre behandlad för att de råkar tillhöra en minoritet istället för normen. Problemet som jag ser det är att den här öppenheten och acceptansen många gånger inte verkar sträcka sig längre än just till relativt ytliga attribut som exempelvis vilken hudfärg en människa har. Att vara svart eller vit utgör en relativt liten del av vilka vi är som personer. Att bli accepterad för att man är svart är förstås en början men borde inte acceptansen sträcka sig längre än så?

När en kvinna eller en man väljer att ha många sexpartners, gillar vi olika då? Uttryck som "lösaktig", "hora", "player", "madrass" mm används fortfarande flitigt av många och det finns i många kretsar ett tydligt förakt mot dessa människor. När en människa är fattig, gillar vi olika då? Jag har varit väldigt fattig en gång i tiden och min erfarenhet var att vanligen blev man dåligt behandlad och hade hela tiden en naggande känsla av att andra såg ner på en vilket de antagligen också gjorde. När en människa lyckas och tar ett kliv i sin karriär eller kanske har råd att köpa sig en ny bil, gillar vi olika då? Jantelagen och avundsjukan lever kvar och frodas i Sverige. När en människa är sjuk, gillar vi olika då? De flesta verkar sky sjuklingar som pesten. När en människa på något sätt sticker ut eller väljer en alternativ livsstil, gillar vi olika då? Ytterst tveksamt.

Jag vill inte på något sätt dra alla över en kam med det här inlägget. Jag är övertygad om att det bland de människor som ställer sig bakom parollen faktiskt finns de som gillar olika på riktigt. Men på samma sätt är jag övertygad om att det också finns många människor som helt enkelt gillar att plocka billiga poäng genom att trycka på "like" eller gå med i någon grupp men som i realiteten inte har en aning om vad öppenhet och acceptans faktiskt innebär. Det krävs ofta inte mer än några korta meningsutbyten med dem för att inse det. Och det gott folk är tragiskt.

Det här var vad som mötte mig förut när jag skulle logga in på bloggen

Se så bra det går med mitt sökande! T.o.m bloggsidan försöker lägga in en stöt på mig. Om det bara hade funnits något sätt för oss att umgås på (för att inte tala om hur sexet skulle gå till - var stoppar jag in den egentligen osv?) så kanske du hade haft en chans. Sorry gumman.

I natt är en sån där natt då det vore trevligt om det fanns någon fler i sängen bredvid mig. Det duggar ute och regnet smattrar mjukt mot taket. Det vore mysigt att ligga och prata och hålla om varandra. En kvinna är egentligen som allra finast när hon sover sött tätt intill. Vetskapen att hon litar helt och fullt på mig och vilar tryggt med huvudet lutat mot min axel. De fridfulla och avslappnade ansiktsdragen. Tanken på att hon kommer ligga kvar där när jag vaknar på morgonen och att en ny dag väntar på oss.

Apropå trygg så har jag ofta fått höra att folk känner sig trygga och lugna omkring mig. Jag har funderat ibland på vad det beror på. Kanske är det helt enkelt bara en känsla som vissa människor förmedlar till sin omgivning utan att man riktigt är medveten om det. Jag är ofta lugn även i pressade situationer och håller huvudet kallt. Vet vad som behöver göras och ser till att göra det. Just på det sättet är jag väldigt rationell för jag ser ingen anledning till att oroa sig en massa eller flippa ut över saker då det inte leder till något bra. Således gör jag inte det.

Nu ska jag slappna av med en god bok. Jack London är det som står på menyn, har nyligen börjat läsa hans verk. Det känns som en författare som man bör ha läst åtminstone någon bok av. Imorrn blir det att dejta.

Det är vad det är idag. Har varit lite trött och seg, blev inte mycket sömn inatt. Jag hade hjärtklappning ett tag vilket alltid är en obehaglig känsla. Dock inget farligt eftersom jag kollat med läkare tidigare som sa att jag är i fin form och att det är stressrelaterat. Rätt smart för jag har märkt att det är min kropps sätt att säga ifrån att det blivit för stressigt och att jag ska varva ner. Göra något avkopplande, kanske ta en promenad eller se en film. Alternativt dra ner på antalet koppar kaffe.

Jag tror att hela samhället för den delen skulle tjäna på att stressa ner. Framförallt med internet och det ständiga kravet att uppdatera sin status överallt och vara nåbar för vem som helst när som helst. Jag har i princip valt bort sociala medier. Använder inte Facebook, twitter eller liknande utan begränsar mig till forum ibland samt den här bloggen.  Vad gäller mobilen  så händer det väl att jag smsar ibland eller använder någon chattapp men det blir inte i så stor utsträckning det heller numera.

Det här är en sak som bekymrar mig lite apropå mitt dejtande. Kalla mig gammaldags men jag tycker det kan vara skönt ibland att lämna telefonen hemma eller stänga av den och bara vara i nuet själv eller med andra människor jag umgås med. Som det var på nittiotalet och till viss del under första åren av 2000-talet. Tyvärr verkar det inte vara så många som delar min inställning till det och om jag skulle bli tillsammans med någon som ständigt sitter med mobilen och facebookar eller chattar tror jag det i längden skulle kunna bli ett problem.

Nu ska jag iväg en sväng och hälsa på min mamma. Blir att äta middag där och prata lite, höra hur det är med henne. Hoppas ni andra har lika fint väder idag oavsett var i Sverige (eller annorstädes) som ni befinner er!

Idag har jag varit på stranden. Lite sol är aldrig fel och dessutom var det dags för premiärdoppet! Trots att det var rätt kallt fortfarande vadade jag obevekligt i, upprepade tyst den gamla ramsan från barndomsdagar "ett två tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte SMÄLLER DET" och dök i med både kropp och knopp. Det är alltid bäst att få det gjort så snabbt som möjligt. Efter några minuter har man ju vant sig och det känns behagligt. Simmade några längder fram och tillbaka innan jag parkerade mig på stranden och solade ett tag.

(Bilden är inte tagen av mig - jag ska börja ta egna bilder till bloggen inom kort)

Det var några strandraggare i farten också och av ren nyfikenhet bestämde jag mig för att hålla ett öga på deras framfart. Jag tvivlade starkt på att jag skulle få några vettiga uppslag av dem och på den punkten hade jag helt rätt. Däremot fick jag mig ett gott skratt då en av dem, en skranglig 16-17 åring koncentrerade sig så hårt på att spänna sig och flexa magmusklerna inför ett par tjejer att han utan att märka det backade in i ett sandslott som ett litet barn börjat bygga. Lyckligtvis kom inte barnet i hans väg då han föll ner i sanden men däremot blev han utskrattad av tonårstjejerna han hade försökt impa på och fick även en rejäl utskällning av pappan till barnet för att han haft sönder sandslottet. Han dröp iväg relativt snabbt med sin kompis och förhoppningsvis ser han sig för lite bättre nästa gång.

Efter badet blev det en sväng in till stan och käka pizza. Är det fler än jag som alltid blir hungrig av att bada?

Nu är jag hemma igen och ska sätta mig med ett projekt jag behöver få färdigt.

Det är stekhett men lyckligtvis har jag en enorm fläkt som blåser mig i ansiktet och ökar min arbetseffektivitet med några hundra procent!

Eller? När man tänker på saken så tycker jag det uttrycket är väldigt sant. Det finns inget annat här i världen som kan trollbinda och engagera oss människor så mycket. Ingenting som kan få oss att känna så starkt, på både gott och ont. Världen ter sig aldrig så fantastisk som när vi är förälskade och inte heller ter den sig någonsin så fruktansvärt bedrövlig och hopplös som när vi förlorat någon vi älskat. Ändå är sorgen och smärtan nödvändig för att vi ska kunna skilja på och till fullo uppskatta de lyckliga och fina ögonblicken.

Jag har länge vandrat min egen väg ensam och haft både bra och dåliga stunder. Nu känner jag att det är dags att släppa in kärleken i mitt liv igen. Syftet med denna blogg kommer därför bli att dokumentera resan dit. Jag kommer dela med mig av mig själv, min vardag och mitt sökande efter den rätta kvinnan för mig. Kanske kommer jag också ta ett och annat råd om det finns någon klok människa som läser min blogg och som har tankar eller funderingar :-)

Någonstans där ute i världen finns den kvinna jag vill dela mitt allra innersta med. Tanken är svindlande.