Direktlänk till inlägg 1 juli 2015
Ibland när man har varit i vimlet bland folk är det skönt att vara ensam en stund och bara ta det lugnt. Jag for ut en sväng till IKEA tidigare idag för att inhandla lite nytt och efter någon halvtimme i den strida strömmen av barnvagnar/griniga skrikiga ungar samt allehanda människor som bestämt sig för att just idag skulle de ha ett nytt trädgårdsbord eller en ny soffa var jag smått utmattad.
Därför bestämde jag mig för att ta en tur ut i skogen så snart jag kom hem. Plockade med ett par kalla öl, begav mig långt in i de djupa urskogarna och slog mig sedan slutligen ner vid en liten sjö. Otroligt skönt att bara sitta där i solskenet och njuta av lugnet, det är som balsam för själen och visst behövs det en paus ibland. Jag har ett otroligt komplext förhållande till städer, närmast sagt en slags hatkärlek. Jag gillar att det händer saker där. Jag tycker det kan vara skönt att bara traska ut på gatan och vara omgiven av massvis med människor på väg åt olika håll. Samtidigt tycker jag också att det kan bli hemskt enerverande ibland och saknar lugnet och naturen. Därför kan jag aldrig bestämma mig riktigt hur jag vill bo. Just nu trivs jag ändå rätt bra med att bo utanför staden.
För övrigt kan jag meddela att det inte hänt så mycket än på dejtingsidan jag lagt upp en profil på. Har småpratat lite med en person men jag tror inte det kommer bli någon dejt där då hon redan verkar halvt om halvt upptagen. En sak jag tycker är trist med dejtingsidor är att många är så otroligt inbundna när det kommer till vad för slags partner de söker. Han/hon ska se ut si och så, han/hon ska vara på det och det sättet och han/hon ska de ha de och de intressena osv osv. Var är spänningen undrar jag? En rätt stor del av hela grejen är för mig att man aldrig vet vem man kommer falla för. Det skulle i mitt fall kunna bli en ung och akademisk storstadskvinna likväl som det skulle kunna bli en 40-årig kvinna som bor på landet och jobbar inom vården. Och allt däremellan.
Det klart att alla har vissa krav samt också idéer om vilken typ av person som passar dem bäst. Jag också förstås. Men just ytliga grejer som ålder, längd, kroppsform, etnicitet, yrke osv tycker jag är ett ganska enfaldigt sätt att sålla bort människor på. Man vet aldrig vem man kommer klicka med.
Jag känner att jag allra sista tiden har kommit in i en fas där jag ifrågasätter mitt liv och vad jag vill göra med det. Det är en lustig känsla för det är ju lätt hänt att man tänker att "det här är jag och det här är vad jag vill göra". Man tror at...
Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om mitt utseende. Visst fixar jag med det ibland - och visst händer det att jag ibland kan tänka att jag skulle hellre skulle ha velat se ut på si eller så sätt gentemot hur jag faktiskt gör. Men det är ingen ...
Eller nej, det är jag ju redan. Skulle göra en grej hos läkaren idag och medan jag väl kan ha en förhållandevis lugn inställning när jag är med andra till läkare eller sjukhus så fullkomligt avskyr jag att vara där själv. Och blir stissig och orolig ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
|||
20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
|||||
|