Ligger i soffan och bloggar för ovanlighetens skull. Vanligtvis brukar jag sitta vid skrivbordet men soffan känns bättre för mina trötta muskler och leder. Var och gymmade igen idag och så var jag också en sväng hos min mamma och uträttade en del ärenden åt henne. En rolig sak är att jag verkligen märker att min kondition blivit bättre. Jag har ju nu tagit långpromenader i några månader dagligdags och det har verkligen lönat sig. Kan gå långa sträckor i rask takt utan att bli särskilt trött.

Så nu tänkte jag titta på Seinfeld. Otroligt bra humorserie för er som ev. missat den. Bjuder alltid på massor av skratt. Det blir några avsnitt iallafall och senare blir det en film. Vilken har jag inte riktigt bestämt mig för än men lutar mot antingen Död Snö 2 eller Terminator Genisys. Antagligen blir det död snö 2 för jag gillade ettan så hoppas tvåan är lika bra och sparar nog hellre på att se Terminator på bio för en bättre upplevelse.

Jag har laddat med kaffe och blandgodis samt lite annat så det är som upplagt för myskväll och smälta ner i soffan. Nu skulle man ju bara haft någon att dela det med! Det är så mycket roligare när man kan ligga och prata och skratta och kyssas emellanåt och bara ha det trevligt. Jag har blivit så van att göra saker själv att jag nästan glömt bort hur det känns. Det slog mig just förut idag när jag stod och lagade middag hur mycket roligare det är att göra det tillsammans med sin partner. Nästan allt är roligare när man är två. Ja om man räknar bort de gånger hon snor täcket eller de gånger det blir tjafs om något men vad fan, det hör ju till!

Här är en bra och sann låt för oss som inte hittat dit än

n

Får önska en fortsatt trevlig kväll, det ska jag ha iallafall.

Funderade på det här med minnen. Visst är det lustigt hur man minns vissa personer otroligt bra? Man kan i princip se dem framför sig och höra deras röster osv medan andra försvinner i periferin och det är svårt att dra sig till minnes deras namn eller riktigt hur de såg ut. Jag tror det är så simpelt att vissa människor gör starkare intryck på oss på gott och ont. Vi kanske är mer på samma våglängd som dem och därför glömmer vi aldrig bort dem trots att åren går.

En sån person för mig är en tjej jag gick på högstadiet tillsammans med. Redan första gången vi träffades kändes det så naturligt att prata med varandra. Som om vi skulle ha känt varandra hela livet. Det där stannade kvar under hela vår skoltid ihop. Vi hade ett speciellt sätt med varandra. Det är svårt att förklara men ett visst tonfall, ett visst sätt att se på varandra som var helt olikt hur vi var när vi umgicks med andra. Det föll sig naturligt helt enkelt. En annan sak som fascinerar mig är att det aldrig någonsin kunde bli fel med henne. Det fanns definitivt gnistor och vi flörtade en del och på något sätt fann jag alltid de rätta sakerna att säga och göra. Jag var ärligt talat rätt bortkommen med tjejer som tonåring men i hennes sällskap blev allt perfekt. Väldigt underligt fenomen som jag aldrig återupplevt med någon annan.

Det blev inte vi för jag tog aldrig riktigt steget och hon blev tillsammans med någon annan. Kanske hade det ändå funnits en chans om jag varit mer rak med vad jag ville. Det lärde mig att köra på när det känns bra iallafall :-)

Men för att återgå till ämnet. Jag minns också människor mycket genom musiken, antagligen för att det är ett så stort intresse. Ibland kan jag höra en låt jag brukade lyssna mycket på förr och så minns jag så starkt den tiden som var då eller någon person som var viktig i mitt liv. Jag vet inte om jag är ensam om det eller om det är fler här som också relaterar till minnen i samband med musik?