Jag har vägt lite fram och tillbaka om jag ska beröra det här ämnet i min blogg. Mest för att det alltid brukar bli en massa hätska diskussioner och tydliga uppdelningar mellan de som tror och de som inte tror. Det finns sällan något rum för en medelväg. De som inte alls tror kan jag tycka är lite väl inbundna och ignoranta. Även inom den vetenskapliga världen finns det mycket vi inte kunnat förklara ännu och fortfarande görs nya upptäckter, som t ex mörk materia som många forskare nu tror existerar även om man inte på ett tillfredsställande sätt kunnat observera det. Att tro att man vet allt om världen och hur den fungerar känns såväl naivt som ett drag av storhetsvansinne i mitt tycke.

Samtidigt har det övernaturliga alltid också dragit till sig många människor med väldigt livlig fantasi. Det finns folk som berättar de mest otroliga historier och som blint tror på allt de hör och läser. Det finns också många bluffmakare som påstår sig kunna heala, påstår att de har kontakt med de döda osv för att kunna tjäna pengar på det. Så det är förståeligt att det finns en viss skepticism.

Själv står jag någonstans mitt emellan. Jag har varit med om allt för många underliga saker för att inte tro att det finns något mer än det jag kan se och höra. Det finns i min släkt ett drag av sensitivitet inför det övernaturliga och jag har familjemedlemmar som upplevt underliga saker. Samtidigt är jag väldigt osäker på vad detta övernaturliga egentligen utgörs av samt hur stor omfattning det egentligen har. Jag har med åren blivit allt säkrare på att det finns någon typ av efterliv och att vi levande här på jorden ibland under gynsamma omständigheter kan få någon slags kontakt med de döda. Men i övrigt vet jag inte. Jag är öppen för möjligheterna att det finns mer men tror inte heller direkt på det.

Jag tänkte berätta om några av de händelserna jag själv upplevt. Om det finns ett intresse kanske det kommer mer i senare inlägg. Läsaren får själv bilda sin egen uppfattning men det enda jag kan säga är att det jag berättar har hänt och jag har inte varit under någon typ av influens vid tillfällena utan spiknykter och helt klarvaken.

För några år sedan började jag från och till känna kalla vindpustar dra förbi i min lägenhet. Jag tänkte inte direkt på det först men efter ett tag började jag tycka det var underligt, inte minst då alla dörrar och fönster var stängda vid tillfällena. Jag kunde t ex sitta vid mitt skrivbord och så plötsligt känna en kall vind mot min hud. Så småningom tilltog det. Ofta just när jag lagt mig i sängen på kvällen och släckt ned kunde jag känna en kylig vind mot mitt öra. Ungefär som att någon skulle ha andats mot det eller blåst men istället för värmen man normalt skulle uppleva från en annan människas andedräkt var den kylig. Jag provade att flytta på mig. Tänkte att det kanske var drag från väggen. Sov i soffan någon natt, flyttade också sängen vid ett tillfälle. Det gjorde ingen skillnad. Var jag än låg hände samma sak.

Efter någon månads tid hörde jag en kväll fotsteg i vardagsrummet. Det var ett väldigt påtagligt ljud, precis som någon hade gått med bara fötter på golvet. Både ljudet av fotsulan som lämnar golvet men också det svaga knakandet i golvet som uppstår. Jag gick förstås och tittade men såg inget. Det här upprepades av och till med jämna mellanrum. Det verkade som om någon befann sig i rummet och rörde sig på kvällarna, gick fram mot dörren till hallen och så vände. Jag var inte alls rädd men däremot fann jag det mycket underligt.

Så småningom började jag också märka andra saker. Det hördes ofta ljud från köket, klirrande av glas eller skåp som gnisslade som när man öppnar dem. Det konstigaste var kanske att jag en dag la märke till att det fanns fingeravtryck på köksfönstret. Har ett stort fönster utan persienner och det faller in mycket ljus så det syntes tydligt. Tänkte att dem där har ju inte jag gjort och var rätt förbryllad, torkade av fönstret. Några dagar senare finns det nya fingeravtryck på det. Trots att ingen annan varit i lägenheten utom jag. Trots att jag aldrig rör i fönstret eller kladdar ner det med mina händer/fingrar. Varför skulle jag?

Vissa av de här sakerna har avtagit eller helt upphört. Det har varit väldigt lugnt i lägenheten sista året och inga större konstigheter. Om jag skulle våga mig på att gissa skulle jag tro att det var någon hädangången människa men vem vet jag inte. Kanske en släkting. Eller kanske någon helt annan. Jag tror att människor som jag som är mer mottagliga för det övernaturliga också kan tänkas bli en slags fyr, någon som okända väsen dras till därför att vi på något vis är mer på samma våglängd och kanske kan uppfatta saker som andra människor inte kan.

Vissa saker kan bortförklaras om man undersöker dem noggrannare. Man ska aldrig anta något utan först leta efter naturliga förklaringar på det som sker. För ofta finns det en. Men exempelvis tydliga ljud av fotsteg några meter bort eller fingeravtryck på ett fönster som återkommer trots att ingen rör vid det finns det ingen rationell förklaring till. Det här är bara en av mina upplevelser och som sagt, jag kanske berättar om fler längre fram...

Idag har jag varit och storhandlat så man har en del käk hemma. Blev mycket nyttigt men även lite godis som kan komma till pass någon kväll. Tog en långpromenad också och mätte upp att jag går kilometern  på ca 8 minuter. Då är jag inte ens särskilt andfådd så det får man vara nöjd med tycker jag. Konditionen går helt klart åt rätt håll, det är styrketräningen man får se hur det rullar på med. Har en del värk i armarna bl.a idag. Försöker köra 3 pass i veckan vilket känns rätt lagomt och delar då upp så jag tränar lite olika muskelgrupper varje pass. 

Någon hälsomänniska kommer jag nog aldrig bli för jag har inget intresse av att lägga massvis med tid på träning eller annat. Men det jag siktar på är att vara i helt okej form.

Hon messade mig förut idag och undrade om allt var lugnt mellan oss. Kanske därför att jag inte sa så mycket igår utan bröt upp ganska snabbt. Men vad skulle jag sagt, det är ju inget att sitta och diskutera att hon inte har känslor för mig. Så jag svarade bara att visst det är lugnt.

Inatt sov jag som en stock skönt nog (tack lergigan). Och prostatiten känns inte av särskilt mycket idag så det är fint. Imorrn ska jag och Elin vara och se Ted 2, blir kul!