Vaknade kring 7 imorse och kunde inte somna om så jag klev upp och gick ut på en promenad istället. Väldigt lugnt och fridfullt dels pga den tidiga timmen men också för att det antagligen är rätt många nu här som har semester och är bortresta. Gick en ganska lång sväng som ringlar sig runt själva centrum så det blev nog säkert 3-4 km iallafall. Solen sken och naturen är ju i full blom så det var vackert.

Just nu är det inte så mycket som händer. Jag är ledig och har inget direkt inplanerat, ingen semesterresa beställd och inget annat särskilt heller. Min dejt är för tillfället bortrest så det dröjer lite innan vi ses igen. Jag och Mange som är en av mina äldsta vänner kommer nog ses något och grilla och dricka öl över en kväll men annars är det dött. Jag har alltid varit så att jag har 3-4 nära vänner och i några perioder har jag ju haft en partner. Men inte massa annat som fyller ut däremellan - inte många halvbekanta, inte många utekvällar, knappt några engångsligg osv. Det lockar inte mig. 95% av tiden trivs jag jättebra för jag har så mycket egna saker och intressen jag vill hinna med och jag gillar att ha ett fåtal människor omkring mig som jag verkligen känner på djupet och träffar hyfsat ofta. Men det är de övriga 5% som ibland kan bli tråkiga och ensamma.

Tänkte iallafall att jag ska vara till grannstaden någon dag här och strosa omkring där. Och så blir det nog att gå på bio och se någon film. En annan grej jag borde försöka få gjort nu när jag är ledig är att tapetsera om här hemma. Har jag länge tänkt göra för väggarna har en rätt dyster färg vilket är synd då min lägenhet brukar bada i solljus och det skulle säkert se trevligare ut med ljusare tapeter. Heminredning är inte direkt min grej och med undantag för ett par tavlor och nån kudde i soffan är det rätt kalt. Familjen och bekanta brukar skratta och säga att "det behövs en kvinnlig hand" och att det "kommer bli stora förändringar när jag träffar någon." Haha tja, kanske det. Om det blir så är det inte mig emot. Jag skulle gärna ha det trevligare hemma men har helt enkelt inte varken intresset eller riktigt motivationen att börja ändra på saker och ting.

Sen är det ju inte så att alla kvinnor är så intresserade av heminredning heller. Jag har en tjejkompis som har det minst lika kalt hemma som jag har det. Apropå samma tjejkompis fick jag höra något lite udda av henne för ett tag sedan. Hennes kille har tydligen micropenis. Jag vet inte om han uppfyller den kliniska diagnosen men den är väl kanske 9-10 cm vid stånd och därtill väldigt smal enligt henne. Jag blev ganska förvånad och ja, vad säger man om det? Det är ju inte så kul. Han halkar tydligen ur henne ofta när de ska ligga, hon känner inte mycket stimulans och därtill har det gett honom dåligt självförtroende så han har svårt att hålla den uppe.

Jag känner för honom. Det måste vara jobbigt att ha det så och det är ju inte roligt för henne heller när sexet inte fungerar bra. Nog för att det brukar heta att storleken inte spelar så stor roll men när den är så liten att det blir svårt att ha riktigt sex så kan det ju faktiskt bli en rätt stor grej (pun unintended) och jag undrar om det förhållandet kommer vara, särskilt med tanke på att de har det lite struligt på andra sätt också. Man ska aldrig underskatta när sexlivet svajjar, det är ofta en dålig indikation på hur förhållandet fungerar överlag.

Nåväl nu ska jag ta en dusch och sedan bege mig till ICA för att bunkra upp lite.

På återseende!