Idag har varit en lite tuff dag. Först var det en sak som inte gick vägen som jag hoppades att det skulle göra. Sedan ringde min syster och var nedstämd. Hon som alltid brukar vara ganska cool på ytan grät faktiskt när vi pratade, jag blev lite chockad men försökte trösta henne. Sedan ringde min mor och var också nedstämd och orolig så fick försöka lugna och trösta lite där med.

Jag har nog blivit något av klippan eller fadersfiguren i min familj ända sedan min far lämnade oss när vi var små. Själv är det ytterst sällan jag gråter, händer kanske en gång vart 3:e år eller så. Dels för att jag helt enkelt inte känner för att gråta även de gånger jag mår mindre bra men antagligen har det också på ett undermedvetet plan något att göra med mansrollen. Vare sig man vill det eller inte så är det oundvikligt att till viss del bli påverkad av stereotyper och förväntningar på hur man ska vara som man blir utsatt för från samhället. Och som man brukar det heta att man ska bita ihop och gå vidare. Med tanke på hur kylig min far är/var och hur han aldrig just visat några känslor har jag nog ändå vuxit upp till en person med förhållandevis god kontakt med min känslomässiga sida, kanske tack vare att mamma gjorde ett så bra jobb som ensamstående förälder.

I vilket fall satt jag mig med gitarren några timmar istället och spelade. Sen kändes det bättre. Jag tänkte försöka spela in något och posta här på bloggen men måste byta instrumentkabel för den har börjat glappa och blev massa skrappel så får posta något senare istället.

Måste diska och fixa med tvätten nu istället, sen ska jag varva ner med en film.

Imorgon blir förhoppningsvis en bättre dag det är bara att blicka framåt!

Klockan är ett men jag är inte ett dugg trött. La mig ändå i sängen för någon stund sen i någon fåfängd förhoppning att jag skulle slumra till men icke sa nicke. Ibland blir det inte förrän 3-4 tiden som jag somnar. Jag har sömntabletter liggandes jag fått utskrivet någon gång men jag tar helst inte av dem om det inte är nödvändigt, man blir så seg dagen efter. Lite av problemet är nog att jag gillar natten så mycket. Allt är så lugnt och fridfullt och jag blir ofta som mest kreativ då.

Ibland brukar jag ta promenader på nätterna, det är väldigt skönt. Har tänkt ett tag på att börja gymma igen och då borde jag väl egentligen lägga passen på nätterna. Passar bra också så är det mindre folk på gymmet och inget väntande på att någon ska bli färdig med något. Eller så får jag helt enkelt lägga om mina sömnrutiner. Det blir så lätt hänt att man fastnar uppe med datorn sent. Sist jag la mig i någorlunda tid regelbundet var nog när jag var i ett förhållande. Då har man ju en motivering att gå till sängs :-) Det är mindre lockande när sängen står tom.

Det påminner mig förresten om en fd. vän som var i ett rätt risigt förhållande (till stor del orsakat av hans massiva spelberoende). En  gång en sen kväll hade hans flickvän klätt av sig naken, gått och ställt sig framför honom och smekt sig själv medan hon i ett förföriskt tonfall undrade om det inte var dags att stänga av datorn och komma och lägga sig. Tror ni att han gjorde det? Ånej! Han spelade på för det var ju snart dags för ny level igen. Det tog slut rätt snabbt mellan dem efteråt, vidare kommentarer om varför är överflödiga.

Nejdå man ska akta sig noga för att inte ge sin partner uppmärksamhet precis som jag och Tuula diskuterade tidigare. Det är inte roligt att vara tillsammans med någon som är så frånvarande. Visst kan jag också fastna med det ena eller det andra emellanåt men jag tror ändå jag är rätt bra på att ge min odelade uppmärksamhet med jämna mellanrum och det brukar vara uppskattat. Och har jag att välja mellan ett stycke elektronik eller en varm & naken kvinna som är på ett lekfullt humör så blir valet ganska enkelt. Man är ju inte mer än bara man :-)

Jag slötittar just nu på South Park. Det var ju världens grej när den kom ut där 1999 eller när det nu var, brukade alltid se den på eftermiddagarna med polarna. Den är väl kanske inte lika rolig idag när man är 16 år äldre och till största delen har lagt könshumorn bakom sig men visst har den ett skrattvärde. Jag skrattar ofta och länge ibland åt diverse saker och det tar jag som ett gott tecken på att trots allt jag har varit med om så finns det fortfarande en god del glädje och positivitet inom mig.

Nu sätter jag punkt för mina nattliga funderngar för det känns som jag skulle kunna somna inom kort.

Sov så gott kära läsare.