Det är vad jag har gjort idag  

Jag var med min vän Louise och hennes 4-åriga dotter Saga.

Det blev bl.a glassätande och en promenad till lekparken.

Där gungade vi lite och lekte i sanden.

Hon fick rida på mina axlar en stund.

Sen hann vi med att titta på barnprogram också. Jag har kvar alla videokassetter sen jag var barn och har bränt över dem på DVD så hon tycker det är jätteroligt att se på dem. Det gjordes ju betydligt bättre barnprogram förr i tiden om ni frågar mig.

Hon är en riktig busunge och man blir alltid uppiggad av att vara i närheten av henne. Saga älskar att leka med mig, ibland undrar jag om jag kanske blivit lite av en fadersgestalt för henne. Jag beundrar verkligen min vän för att hon gör ett så bra jobb som ensamstående mamma. Det är ju lätt för mig att komma och leka lite en stund men att ha fullt ansvar ensam för ett barn 24/7 skulle vara väldigt tungt.

Det enda tråkiga är att de ska flytta snart och det blir långt bort så vi kommer nog inte ses mycket framöver.

Menmen sånt är livet ibland.

Bara för att visa att jag kommit igång med min diet så är här en bild på dagens middag

Rå ris, tonfisk, tomat och lite kidneybönor stod på menyn. Nyttigt, kalorisnålt och väldigt gott. Älskar tonfisk och ris.

Sen stämde jag av hur det går med solbrännan hittills. Jag kan väl inte direkt säga att jag blivit särskilt brun.

Då är jag ändå bland dem i min familj som har något mörkare hudnyans. Vi är väldigt bleka av oss och på vintern är det närapå vampyrvarning på mig. Haha nejmen. Äsch vad gör det, solbränna är rätt överskattat.

Ibland får man höra mindre roliga saker. Jag har en vän som haft en strulig uppväxt och länge gått arbetslös. Han har ändå gjort det bästa han kan av situationen tycker jag och alltid strävat mot något bättre. Men för några månader sedan blev det trassel med oväntade utgifter och han stod utan pengar till hyran. Det rörde sig om ett par tusenlappar som saknades och han hade frågat runt i släkten om det fanns möjlighet att få låna. Överallt hade han fått nej. Trots att det var en förhållandevis liten summa, trots att han aldrig varit en belastning på något sätt och trots att han har nära släktingar med månadslöner på över 40 000 kr och en väldigt solid ekonomi. Men inte nog med det. Han skulle också klandras och förlöjligas för att han inte hade pengar och hade frågat om att få låna.

Till slut tog han något skamset upp det med mig och undrade om jag möjligen kunde hjälpa till. För mig var det en självklarhet att ställa upp. Det var inget jag ens behövde fundera på trots att jag själv inte har så värst stora tillgångar att röra mig med. Jag sa till honom att du betalar tillbaka när du kan, ingen brådska. Har själv varit fattig och vet hur det känns. Det är inte roligt att ha det så och man behöver inte ytterligare stress eller skam lagd på sig.

Jag blir bara förbannad på att det finns så giriga och kyliga människor. Som skiter helt i sitt eget kött och blod trots att de har alla möjligheter i världen att ställa upp. Snåla människor är bland det värsta jag vet och inga som jag vill ha att göra med. Så länge det finns en balans där man både ger och tar och hjälper varandra så gott man kan på olika sätt, dvs att det inte handlar om att någon försöker utnyttja en, skulle det aldrig falla mig in att inte ställa upp om jag bara har möjlighet.

Som tur är så finns det också många människor som faktiskt bryr sig om sin omgivning och inte bara är intresserade av att se till att ha den senaste mobiltelefonen eller en ny dyr handväska att lägga till samlingen. :-)