Mitt liv, sökandet efter kärleken och musiken

Senaste inläggen

Av Mr X - 20 augusti 2015 22:01

Fast större delen av min skoltid inte var något att hänga i julgranen precis så händer det ändå att jag saknar den ibland. De stunder som var bra, när man släppte allt annat och bara umgicks med sina polare och hittade på en massa tokigheter. Eller de gånger man gick och sneglade i korridorerna för att se om man kunde få syn på tjejen man var förtjust i. Den gemenskapen som fanns i min klass på högstadiet och på gymnasiet - att alla var schyssta med varandra och kunde umgås fast vi sinsemellan var väldigt olika typer av människor.


Livet blir aldrig så simpelt igen som när man är barn eller tonåring och går i skolan. Man har bara ett begränsat ansvar, man hör automatiskt till ett visst sammanhang och man har om man har tur många vänner omkring sig och massvis med killar eller tjejer att stöta på. Man vet vad man ska göra och man behöver inte tänka så mycket. Livet blir betydligt knepigare när man själv ska ta ansvar för allting. Samtidigt vinner man förstås också en enorm frihet. För de som blir mobbade/utfrysta eller saknar vänner förstår jag att man bara vill att skoltiden ska vara över. Men för er som kanske inte har det så pjåkigt ändå och nyss har börjat ännu ett år i skolan - passa på och njut av tiden där. För en dag är den över och fast det kanske verkar helt sinnessjukt för er just nu kan det komma en dag när även ni saknar de åren.


Nu över till något helt annat; Jag har gått med i en bokcirkel! Jajjemen. Jag gillar ju att läsa när jag har tid över och det slog mig också att det kan vara ett bra sätt att träffa lite nytt folk. Därtill håller jag på att titta på möjligheten att engagera mig i något som har med musik att göra här i trakterna. Vi får se vad det kan bli - gå med i något hobbyband kanske eller möjligen ge gratis gitarrlektioner till folk som vill ha det. Det vore kul att kunna hjälpa andra som vill komma igång. En annan lite rolig ide jag har är att börja uppträda på tjejmiddagar - kanske gratis till en början där också. Det kunde vara ett bra sätt att få in lite vana att spela inför folk och tja vem vet, man kunde ju råka på någon trevlig tjej i samma veva! Jag är aktiv på många olika fronter som ni ser.


Den här boken ska vi läsa nu. Har faktiskt inte läst den tidigare trots att man hört så mycket om den


 


Sen har jag också bestämt mig för att prova en ny infallsvinkel när det kommer till dejtandet och har gått med på en ny sida. Den här är lite annorlunda gentemot vanliga dejtingsidor och riktar sig mer till folk med ett visst intresse kanske man kan säga. ;-) Fördelen är ju att får man napp vet man redan från början att man har vissa saker gemensamt. Lovar att uppdatera i bloggen hur det går med det.


Förresten så fick jag ett meddelande från G på dejtingsidan vi träffades via för några dagar sedan. Hon undrade om jag hade hittat någon än eller ja hur det gick med mitt dejtande. Väldigt väldigt suspekt känner jag. Om min radar inte helt har gått sönder så tror jag att det var mer än bara artigt intresse som drev henne till att höra av sig. Någon kanske sent omsider har insett att bra killar inte växer på träd?

ANNONS
Av Mr X - 20 augusti 2015 01:00

Jag känner att jag allra sista tiden har kommit in i en fas där jag ifrågasätter mitt liv och vad jag vill göra med det. Det är en lustig känsla för det är ju lätt hänt att man tänker att "det här är jag och det här är vad jag vill göra". Man tror att man har utvecklats färdigt bara för att man lagt tonåren en bra bit bakom sig men så är det ju inte. Vi fortsätter hela tiden att utvecklas och förändra oss genom livet och med åren ser man på saker annorlunda.


Det jag väl egentligen mest funderar på är vad jag ska göra jobbmässigt. Å ena sidan har det sina fördelar att ha ett vanligt arbete. Man vet vad man ska göra och hur mycket tid det går åt och man vet också vilken lön man har att röra sig med. Framförallt har man en trygghet eller säkerhet om man så vill. (I den mån man nu kan känna sig trygg med alla tills vidare anställningar och företag som skär ned på personalstyrkan osv).


Samtidigt lockar det kreativa och att gå sin egen väg också väldigt mycket. Jag tror faktiskt att jag har en hygglig chans att lyckas inom musiken om jag skulle satsa stenhårt. Har bland annat en bekant inom branschen som lyssnat igenom mina demospår och som trodde att ett antal skulle kunna bli stora hits. Och bland övriga som fått lyssna har feedbacken också varit väldigt positiv. Så det känns ju som att det vore dumt att inte satsa på det, särskilt när det är något jag älskar att syssla med.


För mig har nog min tvekan och passivitet på det området främst att göra med att tanken på att ta klivet ut faktiskt är lite skrämmande. Jag har alltid värnat starkt om mitt privatliv och att kunna leva i lugn och harmoni. Jag är inte extrovert som människa utan snarare någonstans mellan normal och introvert. Att uppträda inför människor skulle vara en stor omställning. Att bli en halvkändis inom Sverige skulle vara en jättestor omställning. Att, om man hade massor med flyt, bli en riktig kändis vore en enorm omställning. Men om jag så bara blev lite halvt om halvt känd skulle det ändå vara väldigt svårt att gå från att vara en i mängden till någon som en del människor faktiskt känner igen eller kanske kommer fram till på stan och börjar prata med. Någon som i tid och otid fastnar på foton eller filmklipp.


Det kanske verkar löjligt att bekymra sig för sånt i det här stadiet. Men jag är bara realistisk. Om man lyckas och blir känd så innebär det inte bara att leva rockstjärneliv och tjäna massa pengar utan det kommer också med sina nackdelar. Det finns människor som slagit igenom och som har haft svårt att hantera det på ett bra sätt.


Ändå tror jag att förr eller senare så kommer jag ta den chansen. Jag vill kunna dela med mig av min musik till världen och jag skulle för alltid ångra om jag inte provade på det. Jag kommer inte att sluta arbeta för risken finns ju alltid att man floppar rejält och då är det ju bra att ha något att falla tillbaka på. Men skulle det gå vägen så vem vet vad som händer!


Nej tacka vet jag mindre viktiga beslut. Som t ex att jag ska ta en dusch nu och så sova strax.

Godnatt!

ANNONS
Av Mr X - 16 augusti 2015 19:15

I helgen har jag mest tagit det lugnt och inte gjort så mycket egentligen.Var en sväng till stranden igår lördag - blir nog en av de sista gångerna det här året gissar jag för snart sätter väl kylan in. Det var en hel del folk där när det var så varmt och fint väder och även många som badade men själv stod jag över den här gången och solade bara. Senare på kvällen slöttitade jag på Battle of the Idiots på 6:an och efter det blev det en film innan det var sovdags.


Något jag starkt börjat längta efter sista tiden är en stuga ute i naturen. Även om jag inte bor i någon storstad och fast jag har naturen tätt inpå min lägenhet känns det ändå trist och begränsat att alltid vistas i den och att ha betongen utanför när man går ut. Det känns inte naturligt. Jag har någon slags nyfunnen insikt om att jag vill leva mer som människor gjorde förr. Jag vill ha lugn och ro och inte massa oväsenden omkring mig hela tiden. Jag vill kunna sticka ut huvudet genom fönstret och se skog och natur istället för att se grannens balkong. Jag vill kunna ta ett steg ut genom dörren och känna mjukt gräs under mina fötter och andas frisk skogsluft istället för att stöta på betong och lukten av avgaser.  Jag vill kunna vara i nuet bara utan mobil, dator, tv och alla andra distraktioner som stjäl tid av mig och gör mig stressad.


Givetvis skulle jag inte vilja sitte ute och häcka där året om.  Men att kunna få komma ifrån det moderna samhället ibland... på sommaren. Sticka iväg en sväng på hösten. Och kanske fira julen därute. Tänk er att fira jul i den här stugan (om det hade varit en riktig stuga/plats dvs :-)


 


Så avskiljt och lugnt. Mysigt och alldeles nära till skogen som är så vacker i sin snöskrud.

Så skulle man ha huggit ordentligt med ved på våren och torkat den så man hade ett rejält lager.

Komma ut dit dagen innan julafton och lasta in skinkan, sillen, köttbullarna och all den andra goda julmaten/drycken. Och julklapparna förstås. Tända en skön brasa och så krypa till kojs och njuta av mörkret/månljuset och tystnaden omkring. Så vakna på julaftonsmorgon och ta en uppfriskande långpromenad i skogen. Sen äta riktigt gott framåt eftermiddagen och så ligga och löga sig framför elden och bara vara.  Helst skulle man förstås vara där med sin älskling om man hade en sådan. Tänk vad härligt det vore att fira julafton tillsammans alldeles själva ute i naturen och riktigt få rå om varandra utan något annat som störde.


Nej uppvuxen på landet och van med skog och snö som man är kommer jag nog aldrig helt att sluta sakna det.

Det får nog bli en stuga någonstans i framtiden när det blir tillfälle för det!



Av Mr X - 14 augusti 2015 21:30

Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om mitt utseende. Visst fixar jag med det ibland - och visst händer det att jag ibland kan tänka att jag skulle hellre skulle ha velat se ut på si eller så sätt gentemot hur jag faktiskt gör. Men det är ingen stor grej för mig. Därför går jag ofta klädd i vad jag har lust med och vad som passar bäst för tillfället. Kan traska omkring i alltemellan mjukisbyxor och t-shirt orakad med håret väldigt ostyrigt till att se prydlig ut i dyrare märkesjeans och skinnjacka.


Det tragiska är att jag märker en enorm skillnad på hur folk ser på mig och hur jag blir bemött beroende på om jag fixat med mig själv innan jag går ut och vad jag väljer att gå klädd i. De dagar jag inte har lagt många knop på att fixa mig är det aldrig några positiva blickar som man får. Tittar folk så tittar de ofta länge och på ett underligt sätt som om de hade sett en alien. Går jag runt i affärer får jag sällan någon uppmärksamhet från butikspersonalen och får jag ändå det blir man inte bra bemött. De är snorkiga och avfärdande. Deras förlust för jag köper inte någonting från en butik där personalen beter sig på det sättet. Men ändå. Det är tragiskt.


Dock de dagar då jag faktiskt ansträngt mig för att se proper och bra ut är det en helt annan sak. Plötsligt passar man in. Inga udda eller stirrande blickar från omgivningen. Personal i butiker och liknande är så trevliga så och det är idel leenden. Det här är självklart ingenting jag är ensam om att ha uppmärksammat. Jag känner många som upplever precis samma sak som jag gör. Det finns antagligen en god chans att du som läser också har lagt märke till det.


Jag kan bara tycka att det är falskt och sorgligt att det är ett sådant samhälle vi lever i. 80 och 90-talets avslappnade och stundtals smått löjeväckande klädsel har sedan länge gått ur tiden, idag ska alla se trendiga och moderiktiga ut. För vad? Så att vi kan gå runt och bedöma hur trendiga och snygga andra människor är? För att vi ska titta snett på dem som av någon anledning inte kan eller vill följa flocken med får?


Nej tack. Jag skiter fullständigt i hur du klär dig eller hur du ser ut. Särskilt om du är en främling som jag aldrig ens kommer att se igen eller som jag bara växlar några ord med. Hur du är och beter dig är långt mycket viktigare än om du har råd att köpa dyra kläder eller gå och fixa dig på någon typ av salong. Det förstnämnda säger allt om dig som människa. Det sistnämnda säger bara att du har mycket pengar att spendera vilket är helt irrelevant för mig.


Av Mr X - 12 augusti 2015 19:00

Eller nej, det är jag ju redan. Skulle göra en grej hos läkaren idag och medan jag väl kan ha en förhållandevis lugn inställning när jag är med andra till läkare eller sjukhus så fullkomligt avskyr jag att vara där själv. Och blir stissig och orolig osv osv. Så jag sa redan innan att det här måste jag få något lugnande för. Och så blev det. Själva undersökningen gick bra. Nu ligger jag i sängen och myser för det lugnande medlet känns av fortfarande. Hela kroppen är alldeles mjuk och avslappnad och det finns inte ett uns av oro eller ångest i mitt huvud utan allt känns bara underbart. Underligt nog är jag väldigt 'på humör' också om ni vet vad jag menar ;-) Kanske är någon bieffekt? Riktigt synd att sängen gapar tom bredvid mig just nu. Jag kan känna att det finns en stor brist på nakna kvinnokroppar i mitt liv :-( Ja påklädda kvinnor också för den delen!


Jag kanske borde åka på dejtingturne? Mr X does Sweden. Anmäl er nu för en exklusiv chans att få träffa mannen bakom masken! Skriv en kort motivering varför du tycker att vi borde gå på en dejt. Bara 10 platser kvar så skynda skynda! Något i den stilen haha.


Annars har jag inte gjort så mycket idag utöver att jag hann stöka undan lite pappersjobb på förmiddagen.

Ja och så hann jag prova en ny glass också. Så det har varit en riktigt produktiv dag tycker jag  


Jag tror jag ska sätta punkt nu för tankeförmågan verkar så smått påverkad. Och istället titta på en serie så återkommer jag en annan dag när huvudet är fräschare.


På återseende mina vänner!





Av Mr X - 10 augusti 2015 21:30

Så var det då dags att börja knega på igen. Idag var det inte så mycket att göra så det blev en mjukstart men det lär väl komma framöver så man får fullt upp. Tyvärr har jag haft rätt ont från min prostatit sista dagarna (vilket delvis var anledningen till att jag valde att skriva mer om den i inlägget före detta). För tillfället så beter den sig väldigt lurigt - det känns normalt en stund för att sedan hugga till som fan i min högra testikel. Ajaj. Föreställ er att bli sparkad på pungen, ungefär den smärtan (för er läsare som inte har någon pung kan jag bara konstatera att det gör väldigt ont). Sen är det som bortblåst för att så efter en stund hugga till igen.


Nåja det lär väl ge med sig förr eller senare, bara att härda ut.


Jag unnade mig iallafall en god middag idag som kompensation för det mindre roliga. Lövbiff blev det och så chokladpudding med grädde till efterrätt. Väldigt gott! Nu har jag just avnjutit kvällskaffet och parkerat mig själv i soffan med datorn en stund. Har fastnat totalt för en annan blogg på engelska eller ja, i själva verket har jag inte läst så mycket av själva bloggen i sig men den har en så rolig artikelserie som jag följer. Tjejen som skriver dem gör det på ett så humoristiskt sätt att jag vrider mig av skratt. Ska berätta lite mer om det i ett senare inlägg då jag för tillfället är lite för trött för att skriva några längre inlägg.


Jag tittade förresten in snabbt på Happy Pancake förut idag. Det känns som det går väldigt trögt där - bara ett fåtal visningar av min profil och ett svar på de senaste 5-6 mailen jag skickade ut. Det är nog inte så lätt det här med nätdejting alla gånger och att få napp, särskilt som man. Man hör ju talas om hur kvinnorna på de sidorna blir fullkomligt överrösta av brev från män så jag förstår att det är lätt hänt att drunkna i mängden. Jag måste ha haft nybörjartur när jag råkade på G som till en början var en så bra dejt.


Det blir tomt ibland att vara ensam. Jag vill ju ha någon att prata med, skratta med, ha sex med och mysa med. Helst nu! Every man needs a woman (or a man för dem som är lagda åt det hållet). Men jag har iallafall eventuellt någon som ska komma och hälsa på mig här om några veckor. En tjej jag råkade på i ett annat sammanhang som jag pratat en del med som verkar väldigt trevlig. Jag vet inte alls var vi står, om hon ser mig som en vän eller har mer intresse än så.. mina vänner tycker det låter som hon är intresserad av mig. Men jag tar inte ut något i förskott alls. Vi får helt enkelt se vad som händer  

Av Mr X - 10 augusti 2015 18:45

Jag har tänkt ett tag att jag ska skriva om prostatit som jag lider av. Med tanke på att 1 man på 20 får det någon gång under livet är det en ganska vanlig sjukdom och då det bl.a kan påverka sexlivet tror jag det kan vara av intresse att veta mer om det för såväl män som kvinnor.


Vad är då prostatit?

Jo det är ett samlingsnamn för problem relaterade till prostatan. Oftast är det resultatet av en inflammation i prostatan orsakad av bakterier men det kan också komma av andra okända anledningar. Prostatit smittar inte och av uppenbara skäl kan enbart män få det. Det finns en akut och en kronisk variant. Den akuta kommer plötsligt med mycket symptom och kan oftast behandlas bra med antibiotika. Den kroniska som jag lider av är mer vanlig och svårare att behandla. Man kan ha det i alltifrån månader till år.


Typiska symptom är värk i nedre delen av ryggen, smärta i penis/testiklarna, smärta vid utlösning samt ibland svårigheter att urinera eller ett behov av att kasta vatten oftare än vanligt.


För att då kortfattat sammanfatta min historia: Jag fick prostatit för över 3 år sedan. Det första året var det värsta för mig. Jag hade nästan dagligdags värk i ryggen och värk i pungkulorna. Plötsligt behövde jag gå på toaletten mycket oftare. Förr har jag kunnat gå i princip en hel dag utan att kissa men nu behövde jag gå minst varannan timme. Många gånger var det dock svårt att kunna kissa. Det kändes som att det tryckte på och att jag behövde göra det men det gick inte. Fick vänta och vänta på att det då och då skulle komma en svag stråle. Jag upplevde också mycket sveda i samband med att jag urinerade.


Det här var problem jag levde med dagligdags och som var rätt jobbiga. Men jag märkte snart också andra problem som kom och gick. Ibland när jag hade stånd fick jag ont i min penis. Det kunde plötsligt hugga till av smärta. Och oftast när jag fick utlösning gjorde det väldigt ont. Svårt att förklara smärtan men det kändes som att pc-muskeln krampade och drog ihop sig alldeles för hårt vilket var mycket smärtsamt. Det här var helt förödande för min sexlust. Från att ha sett onani och sex som något skönt som jag gärna ägnade mig åt började jag frukta det. Undvek sex, undvek att onanera. Ibland kunde det gå veckor och när jag väl ägnade mig åt något var jag nästan rädd för att komma då jag inte visste om det skulle göra väldigt ont.


Jag fick prova antibiotika en gång men det hjälpte inte mycket. På den här tiden var jag fortfarande mer skeptisk till mediciner överlag så jag provade aldrig något annat. Tänkte att jag får lära mig leva med det här och härda ut helt enkelt.


Vändpunkten för mig började komma efter det första året. Då minskade den dagliga smärtan i ryggen och i pungkulorna till en punkt där de nästan helt försvann. En annan sak som kom att hjälpa mig väldigt mycket var den dag jag upptäckte att värme och stimulering av de nedre regionerna gjorde att det kändes mycket bättre. Jag började använda en massagedyna dagligdags och såg också till att klä mig varmare under höst/vinter/vår.


En tredje sak som hjälpt mig är när jag hittade studier som visade på att regelbundna utlösningar är väldigt hjälpsamt för män med prostatit. De flesta upplever en förbättring av sitt tillstånd om de får utlösning minst ett par gånger i veckan. Jag började att onanera mer och trots att det var jobbigt i början märkte jag att det hjälpte på lång sikt. Ibland kunde jag få orgasm utan att känna någon smärta alls. Och den spontana värken i pung/penis minskade också.


Idag har jag kommit till en punkt där om jag tar hand om mig själv på rätt sätt så kan jag leva någorlunda symptomfritt i perioder. Det kommer och går i skov men jag kan ha veckor eller månader då jag inte känner av prostatiten särskilt mycket. De enda problemen som helt kvarstår och inte verkar bli bättre är dels att jag måste kissa mycket oftare samt också att det ibland är svårt att kissa.


Jag får skatta mig lycklig som kan leva så pass normalt och i perioder smärtfritt som jag kan. Även om jag börjar undra om mina problem helt kommer läka ut någon gång när det nu har gått över 4 år sedan jag fick dem så kan jag acceptera att leva på det här sättet livet ut om det krävs.


Trots att det är en så pass vanlig sjukdom finns det många som inte vet något om den och förståelsen är inte alltid så bra har jag märkt. En del tycker t ex att det är underligt att jag behöver gå på toa så ofta. Det irriterar folk om man är ute och gör saker. De förstår inte hur det trycker på och det kan upplevas som att blåsan håller på att sprängas.


En annan sak som kan vara svår att förstå är hur sexlusten kan påverkas. Att den dels kan gå ner väldigt mycket om man har mer besvär, särskilt i början. Att man kan undvika sex. Men också det här med att det är viktigt att få regelbunden utlösning. Mitt ex kunde inte få in det i sin skalle trots att jag visade henne flera studier. Hon förstod inte att jag t ex kunde få jätteont efteråt om vi höll på och strulade lite och jag hade stånd en längre tid utan att det blev sex eller utlösning på annat sätt efteråt. Vi var inte jättekompatibla sexuellt redan från start då hon hade mindre lust än vad jag har och det blev inte bättre av min prostatit då hon trodde jag använde det som en ursäkt för att få mer sex. Det var ju lätt för henne att tro, det var ju inte hon som fick uppleva den äckliga smärtan efteråt.


Så till er män som har prostatit och ramlar på den här bloggen, nyckelord är värme och regelbundna utlösningar. Prova massagedyna som jag gjort eller kanske värmefilt. Ta varma bad om ni har badkar. Se till att klä er ordentligt. Och sök hjälp för det finns olika mediciner man kan få prova på. Var inte envis och tänk att ni ska klara er själva som jag gjorde. Och till er kvinnor som är tillsammans med män med prostatit: Var förstående och stötta dem. Bli inte irriterade bara för att ni inte själv har upplevt det och inte vet hur det påverkar ens liv. Om deras sexlust dalar, hjälp dem att övervinna olusten och obehaget. Ta mer initiativ. Istället för att låta det bli något som kommer emellan er, gör något positivt av det. Se det som en morot att vara mer intima med varandra. Sex är underbart och bra för båda två, inte enbart på det fysiska planet men också för psyket, för er allmänna hälsa samt inte minst för förhållandet och att hålla igång glöden ;-)


Jag hoppas att mina erfarenheter kan hjälpa någon annan i samma situation. Skulle det vara någon som läser som har mer frågor eller vill ha fler tips är ni välkomna att lämna en kommentar eller skriva en fråga till mig.

Av Mr X - 7 augusti 2015 15:45

Dags för lite rock & blues!


Det här blir min sista video på ett tag för det är mycket jobb med inspelning och redigering och jag kommer inte ha den tiden framöver. Men när jag återkommer med klipp så kommer det vara med egen musik skriven av mig.


Några delar av videon är lite ur synk. Det beror på att jag spelar in ljudet separat och gör några extra pålägg vilket kan orsaka att ljud/video inte timar 100% hela tiden. Var tvungen att lägga den här på tuben då bloggplatsen inte verkar acceptera videoklipp längre än 5 minuter.



Här är själva låten också om nu någon inte kan/vill lyssna med video

https://soundcloud.com/mrx-18/knockin-on-heavens-door-guitar-cover-by-mr-x/s-cSL4t


Trevlig helg på er!

Presentation


Jag bloggar om mitt liv, om sökandet efter kärleken och allt därimellan! (För att förtydliga, det är inte jag på profilbilden)

Fråga mig

2 besvarade frågor

Omröstning

Vad fastnar du först för hos en kille/tjej?
 Ögonen
 Läpparna
 Händerna
 Rösten
 Kroppen (muskler, mage mm)
 Kroppen (bröst, rumpa mm)
 Fastnar inte direkt. Utan mer personligheten/sättet
 Annat

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mitt liv, sökandet efter kärleken och musiken med Blogkeen
Följ Mitt liv, sökandet efter kärleken och musiken med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se