Så sa Jago i pjäsen Othello av Shakespeare om jag inte helt missminner mig. Det ligger onekligen någonting i det. Svartsjukan när den griper en människa är sällan vacker att skåda och har förstört många förhållanden genom den brist på tillit och det konstanta tvivel som den tillför. Jag har själv en gång varit tillsammans med en person som var fruktansvärt svartsjuk av sig. Den f.d miss X hade en oerhört klängig tendens och de gånger vi var ifrån varandra, en ovana att ringa i tid och otid. Ingen som kände mig kunde hysa något tvivel om att jag hade en flickvän efter att ha umgåtts med mig blott ett par gånger. Det var också en bidragande orsak till att förhållandet så småningom tog slut.
Jag skulle också kunna berätta en historia om ett par nära bekanta. Om fröken intellektuell och herr enfaldig som jag här väljer att kalla dem. De var förstås ett omaka par redan från början men kanske hade saker gått annorlunda om inte herr enfaldig hade hyst en så osäker och svartsjuk natur att han till slut knappast ens klarade av att fröken intellektuell hade kontakt med sin egen familj. Fröken intellektuell tog sedermera sitt förnuft till fånga och avslutade lyckligtvis förhållandet innan det helt spårade ur.
Samtidigt, trots dessa otvivelaktiga bevis på vad svartsjuka kan ställa till med vågar jag faktiskt hävda att svartsjuka i en lagom dos är en sund och naturlig reaktion även i det lyckligaste förhållandet av dem alla. Genom att älska kan vi finna stor styrka men vi gör också oss själva mer sårbara. Och den sårbarheten kan vara väldigt vacker de gånger den tjänar som ett bevis på vår partners kärlek för oss snarare än ett ifrågasättande av deras mentala hälsa. Rättfärdig svartsjuka som är grundad i verkligheten och som tyglas är inte nödvändigtvis av ondo.
Jag vet att det finns människor som tycker annorlunda. Det finns människor även inom monogama förhållanden som aldrig blir svartsjuka och som förespråkar fri kärlek. Jag vill inte säga att det inte kan finnas sådana övermänniskor som kommit längre än oss andra och som med jämnmod accepterar att kärleken, livet eller något annat kan ta slut när som helst och helt enkelt lever för varje dag som om den vore den sista. Men jag tror att för den stora merparten av oss människor så innebär all form av kärlek även en viss rädsla inför att förlora det vi älskar. Det är inte så enkelt som att bara plocka russinen ur kakan och ta allt det som är fint och bra samtidigt som vi negligerar allt det andra.
Därför hyser jag alltid en naggande misstanke om att människor som är helt obekanta med svartsjuka heller aldrig har älskat på riktigt. Det händer säkerligen att jag har fel ibland - men jag tror också att jag många gånger har helt rätt.
Tuula
4 juli 2015 17:08
Att vara svartsjuk i lagom dos är väl något alla kalla "gulligt", men jag är väldigt obekant med ordet "svartsjuka". Jag har älskat personer i den grad att jag skulle kunna säga att jag är svartsjuk, men det har inte helt enkelt bekommit mig att ens tänka i de banorna. Däremot har mitt senaste ex varit som en böld på en cykelsemester till Färöarna. Var hos min mor ett tag förra sommaren, för vi hade det jobbigt: han ringde säkert 10 gånger om dagen, skickade meddelanden minst lika mycket, "gillade" allt jag skrev på facebook / instagram.. Jag menar, vem skulle jag kunna vara otrogen med ute på vischan? Nötkreaturen eller?! Jag fullkomligt hatar folk som är sådär extremt svartsjuka, det är inte hälsosamt.
Din forna miss X, var hon svartsjuk redan från start av ert förhållande eller kom det till ytan senare i er relation? Hur klarade du av att bryta från det förhållandet?
http://midnightpoison.bloggplatsen.se
Mr X
4 juli 2015 20:03
När det är i den mängden du pratar om är det absolut inte hälsosamt. Jag skulle också ha blivit tokig om någon legat på så hårt. I vilket fall: Alla är ju olika, jag vill inte hävda att svartsjuka är en absolut nödvändig konsekvens av att vara i ett förhållande. Men det beror ju också på omständigheterna. Vissa förhållanden hamnar man aldrig i en situation där man blir svartsjuk. Andra gånger med helt andra omständigheter kanske man gör det. Det beror också mycket på vad för typ av person man är tillsammans med.
Den forna miss X var inte alls svartsjuk från början men tyvärr smög det sig på i allt högre grad i takt med att tiden gick. Det kom till en punkt där jag inte mådde bra i förhållandet pga det samt andra saker och jag kan inte vara olycklig i ett förhållande, då är jag hellre ensam så jag bröt upp. Hur kom det sig att det tog slut med ditt senaste ex, var det av samma skäl som i mitt fall eller något annat?
Tuula
5 juli 2015 09:54
Man ska inte vara tillsammans med någon bara för att man inte vill vara ensam, det kan inte bli bra överhuvudtaget. Jag och exet gick skilda vägar pga hans svartsjuka, samt att det var mycket annat i grunden som låg och grodde. Den karln (läs pojken) kommer aldrig klara ett förhållande så länge han beter sig som han gjorde.. Får väl se hur länge hans nuvarande orkar dras med honom.. :s
http://midnightpoison.bloggplatsen.se
Mr X
5 juli 2015 12:10
Det låter som att det var ett klokt beslut att gå skilda vägar. Synd bara att han inte verkar ha lärt sig något av ert förhållande...
Maria
9 juli 2015 15:43
Svartsjuka i någon form kommer man nog alltid att uppleva. Men jag tror att en del bottnar i dålig självkänsla.
Jag upplevde en del svartsjuka och misstänksamhet i mitt förra förhållande.
Mitt ex började visa sin svartsjuka rätt tidigt. Hade då på jobbet en kollega som "halv stötte" på mig trots jag berättat att jag var i ett förhållande.
Sa då till mitt ex, att han skulle följa med mig och "visa upp sig" sa att kollegan skulle ge upp.
Istället blev mitt ex misstänksam och undrade varenda gång jag fick en ny vän på facebook om det var han.
Då jag var så kär i honom så hade jag inte en tanke på en sådan sak utan trodde mitt ex förstod vad jag kände för honom. Och jag skulle aldrig bli vän på facebook med någon sådan person (som dessutom är gift och har barn).
Eftersom jag nu med säkerhet vet att mitt ex hade någon vid sidan om mig. Så antar jag att han var räd att jag skulle göra likadant.
Sedan tror jag att dessa sociala medier ställer väldigt till det. Allt kan misstolkas.
Jag erkänner också att jag kände viss svartsjuka, då vi var ute och åt samt handlade. Så "tittade" mitt ex sig väldigt mätt på andra tjejer. Då kände jag mig väldigt obetydligt, men jag skulle aldrig få för mig att ta upp det.
Alla tittar vi men det är en sak att göra den fantasin verklig.
Sedan mot slutet blev jag mer och mer misstänksam men inget jag visade gentemot honom. Ett exempel: han skulle förja sin mobror till vårdcentralen sent en eftermiddag för att ta prover.
När jag sedan frågar hur det gick, var han totalt ovetande, precis som han inte ens kom ihåg att han gett mig den ursäkten varför vi inte kunde träffas då. Jag som tagit många prover vet att det oftast är om morgnarna.
Så svartsjuka är något hemskt ibland..
http://overleva-uretrit.bloggplatsen.se
Mr X
9 juli 2015 20:33
Ja svartsjuka kan vara hemskt. Ett kort tag innan jag gjorde slut med mitt ex gjorde hon allt för att kontrollera mig och vad jag gjorde och det var väldigt påfrestande.
Tror du har en poäng i att människor som själva är otrogna ofta är oroligare för att det ska hända. För det är ett beteende de är vana vid och kan relatera till. Vi ser andra genom oss själva som man kan säga.
Håller också med om att sociala medier har orsakat mycket problem. Jag använder knappt själv några sociala medier och medan jag är helt OK med att andra gör det så skulle jag faktiskt föredra om min framtida partner inte sitter och häckar på Facebook eller liknande stup i kvarten. Inte pga svartsjuka men för att jag gärna vill att hon är närvarande i nuet med mig.
Maria
9 juli 2015 21:33
Låter inte friskt av henne faktiskt, oftast behöver man jobba med sig själv, för det är där det sitter.
Tycker det är sunt av dig att välja bort facebook. Jag kan känna att jag använde facebook alldeles för mycket under mitt ex och mitt förhållande. Att jag "facebookade" bort hela förhållandet. Skulle fota och lägga ut allt vi gjorde. Och han ville oftast inte vara med på det.
Nu vet jag ju att han inte dumpade mig för den saken, men det ligger i minnet att i framtiden så ska facebook inte vara en del av ens förhållande.
Tror det mycket berodde på att jag var otroligt glad och lycklig att funnit "honom" och ville "typ" skrika ut min lycka.
http://overleva-uretrit.bloggplatsen.se
Mr X
9 juli 2015 22:15
Ja det är ju det som är lite faran med allt sånt.. man blir så upptagen med att dela med sig och dokumentera att man inte riktigt lever för stunden. Jag kan känna det bara med den här bloggen att ibland fastnar jag här för att skriva något istället för att göra annat jag borde.
Men låter sunt av dig också att dra ner på facebookandet. Det var ju ändå också för en god sak som du var aktiv där i ert förhållande - jag menar du ville ju dela med dig av er vardag, inte som att du satt där bara för att prata med massa andra killar.
Maria
10 juli 2015 18:07
Ja håller verkligen med dig! Blir lite mani på det ibland.
Bloggen är verkligen beroendeframkallande, ibland kan man inte släppa utan måste in och kika.
Jo men precis :)tanken skulle aldrig slå mig, men kan förstå att mitt ex blev orolig då jag inte ville ta bort mitt medlemskap på dejtsidan vi träffades.
Vad han inte visste var, att jag är en sån romantiker. Tittade på smsen vi sänt varandra och visade även min "bästis". man e lita knäpp ibland :))
http://overleva-uretrit.bloggplatsen.se
Mr X
10 juli 2015 19:48
Ja det är ju sånt där som kan vara svårt ibland att veta särskilt innan man känner någon riktigt väl. Det var lite samma med mitt ex, om hon bara hade insett hur jag är som person hade hon aldrig behövt oroa sig för att jag skulle göra något bakom hennes rygg.
Vara romantisk är bra tycker jag :-)
Då har man iallafall inte blivit alltför kall eller cynisk av livet.
Maria
10 juli 2015 18:08
Och förresten ja vi har en rätt stor nalle samling ;) 10 nallar som vovven sover med, sen en massa på vinden. Är även en filmnörd, vågar knappt säga hur många filmer jag har hahahahaha
http://overleva-uretrit.bloggplatsen.se
Mr X
10 juli 2015 19:49
Vad trevligt! Då har du nog en större samling än vad jag har haha. Nejmen har du sagt A får du ju säga B också. Kläm fram med det bara, hur många har du?
