En del människor är helt enkelt destruktiva. Antingen det är medvetet eller omedvetet och oavsett orsaken så sprider de kaos och förödelse omkring sig. De förstör för sig själv och för andra och det enda man egentligen kan göra är att hålla sig undan, förutsatt att det är en person man kan klippa banden med som exempelvis en vän eller en partner. Det är ytterst sällan man kan "rädda" eller hjälpa dessa människor. De behöver professionell hjälp för att inse problemet och för att få en förändrad livsuppfattning där de hjälper sig själva att må bättre.

Mitt ex var en sådan person. När hon först kom in i mitt liv var det förstås ingenting jag hade kunnat ana. Hon var så glad och positiv och det fanns en väldigt bra känsla kring henne. Jag var lycklig. Tyvärr dröjde det inte så länge innan destruktiviteten började skina igenom. Först var det småsaker. Mysiga hemmakvällar eller resor som blev förstörda för att hon alltid hittade något fel och blev på dåligt humör. Så småningom började det tära på själva förhållandet. Allt det som skulle varit fint och vackert blev infekterat och bröts ner till något negativt. Jag minns ännu ett av våra största gräl. Jag hade planerat en rolig överraskning åt henne men det slutade med att hon anklagade mig för att vara otrogen därför att hon var sjukligt svartsjuk och blev misstänksam när jag betedde mig lite hemlighetsfullt i samma veva.

De sista veckorna av förhållandet kom den riktiga destruktiviteten i dager. Jag hade tänkt gå in på det mer i detalj men inser nu att vissa saker bör förbli glömda och inte dras upp till ytan igen. Det räcker om jag säger att det bl.a innefattade en överdos/ett självmordsförsök från hennes sida samt en enorm smutskastningskampanj mot mig efter att jag gjorde slut. Allt det destruktiva & negativa som hade legat på lur inom henne bröt ut som en tsunami som slår mot land och det var med nöd och näppe jag tog mig helskinnad ur det hela.

Det enda jag egentligen kan säga att jag lärde mig av det förhållandet är hur det inte ska kännas i ett förhållande. Det ska inte kännas som att det jämt är problem eller blir fel vad man än gör. Det ska inte kännas som att man mår sämre av att vara omkring den man älskar. Det ska inte kännas som att den kärlek och omsorg man ger blir förgiftad eller inte når fram. Alla dessa saker är förstås självklarheter men något som blir extra påtagligt när man upplevt det. Och kanske är det inte den sämsta läxan man kan lära sig.

 

Tuula

12 juli 2015 19:51

Inte lätt att veta i förtid om ens partner är destruktiv som person, men ju mer tiden fortlöper och man visar sitt sanna jag, det är då den andra parten ska lägga benen på ryggen och dra. Det hjälper ju inte vidare mycket att försöka "fixa" ihop något som är trasigt, då är det bara att låta det ebba ut. Att du skulle vara otrogen för att du är hemlighetsfull är mig obegripligt. Bör man inte lita mer än så på sin partner? Hemlig måste man få lov att vara ibland ju, allt kan ju inte avslöjas på en gång. En människa är en bok, med många sidor. Det tar tid att läsa igenom alla kapitel.

Tur att ni bröt ändå, tror inte du hade mått så värst bra i det förhållandet. Får man fråga hur länge ni var tillsammans? Och när tog det slut? (förstår absolut om du inte vill påminnas om det, du behöver inte svara).

http://midnightpoison.bloggplatsen.se

Mr X

12 juli 2015 21:03

Det har du så rätt i. Fungerar det inte alls så är det ingen mening att fastna i det eller försöka rätta till saker. Man vill ju iallafall att det ska finnas potential för att kämpa för ett förhållande.

Ja hon trodde på fullt allvar att jag hade varit otrogen. Helt sinnessjukt. Vi var tillsammans i ett drygt halvår och det var för cirka 3 år sedan det tog slut.

 

Tuula

12 juli 2015 21:07

Gråt inte över spilld mjölk, det finns andra sjöjungfrus i havet..

http://midnightpoison.bloggplatsen.se

Mr X

12 juli 2015 21:17

Så sant som det var sagt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fast större delen av min skoltid inte var något att hänga i julgranen precis så händer det ändå att jag saknar den ibland. De stunder som var bra, när man släppte allt annat och bara umgicks med sina polare och hittade på en massa tokigheter. Eller d...

Jag känner att jag allra sista tiden har kommit in i en fas där jag ifrågasätter mitt liv och vad jag vill göra med det. Det är en lustig känsla för det är ju lätt hänt att man tänker att "det här är jag och det här är vad jag vill göra". Man tror at...

I helgen har jag mest tagit det lugnt och inte gjort så mycket egentligen.Var en sväng till stranden igår lördag - blir nog en av de sista gångerna det här året gissar jag för snart sätter väl kylan in. Det var en hel del folk där när det var så varm...

Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om mitt utseende. Visst fixar jag med det ibland - och visst händer det att jag ibland kan tänka att jag skulle hellre skulle ha velat se ut på si eller så sätt gentemot hur jag faktiskt gör. Men det är ingen ...

Eller nej, det är jag ju redan. Skulle göra en grej hos läkaren idag och medan jag väl kan ha en förhållandevis lugn inställning när jag är med andra till läkare eller sjukhus så fullkomligt avskyr jag att vara där själv. Och blir stissig och orolig ...